Jahupp då var det lördag och utställningen är check!
Jag känner mig som en mörbultad entrecote utan klyftpotatisen och det tror jag att alla i min grupp gör. Helt sjukt, vår grej slutade funka och panik-känslan fanns i hela rummet. Klockan var fyra och utställningen för allmänheten hade öppnats. Vi hade ingenting att visa! Tur är det att folk inte kommer prick till utställningar (fortsätt med det!) och helt plötsligt så fixade det sig och ljud/mat bordet kunde upplevas! Lyckan var total och besökarna tyckte det var roligt att leka med ljudbordet. Grupp 19 kunde vara stolta och nöjda över sig själva när dom gick hem den kvällen. Härligt.
När jag vaknade upp så var Frida inte hemma. Jag kokade lite the, bredde en macka och undrade för mig själv vart Fridolf kunde vara. Helt plötsligt hörde jag ett krafsande utanför. Krafs krafs. Nej nu är det så att Frida är min rumskamrat och inte en liten sparv som bygger ett bo på taket. Jorå, det är ju gårdstädning idag med föreningen. Jag sa för mig själv "Frida? Är det du?" och tittade ut på gården. Det var inte Frida men det är mycket möjligt att hon är där ute med en räfsa och räfsar löv på löpande band. Hon är bra den där Frida. Själv så kan jag knappt röra mig och funderar på att köpa en rullator till mig själv i present. Det är jag fan värd.
2 kommentarer:
nog fungerade det allt, och det var roligt som sjutton må jag säga. förutom den där fiskkonservsburkens ljud. det gillade jag inte. russinburken däremot! det är grejer det.
Du hade kunnat låta som en gammal farbrors snarkningar och jag hade gillat det ändå.
Skicka en kommentar