HEJ IGEN

Hej.
Jag är tillbaka hemma nu.
Ikväll var nog den livs sjukaste kvällen på länge.
Jag fick med lillsystern ut till slut efter att ha väckt upp henne från sin koma med totalpeppning som singstar och starkcider. Sen gick vi till landet vid telefonplan.





Det finns inga ord.





Ja.
Alltså det var värre än hultsfred.
Vart kommer allt folk ifrån?
Kön var säkert mil men vi kände den polska optimismen.
Vi ska komma FRAM. Även om han där uppe inte vill det.
Jag ramlade och slog upp strumpbyxorna och knät. Bra där.

Vi stod tio minuter.

Vi stod en halvtimme.
Vi drack medhavd cider.
Tog en cigg.
Två cigg.

En timme har gått.
Polisen kommer när vi står precis framför dörren.
BAAACKAAAAAA BAKÅÅÅÅÅÅT! skriker han.
Vi fattar piken.
Vi går hem.


Vi sitter nu efter att ha svulstat avokado på knäckebröd och tittar på slutet av Titanic.

Misär? Nej.
Sjuk kväll? Ja.

Ola och Fiona kom in iallafall, dom ostarna, så vi får se om dom kommer hit på efterfest. Jag är så sjukt anti människor just nu.
Nu går vi och lägger oss.
Hejdå.