måndag 25 februari 2008

ART FÜR ALLE


Ja djävlar. Jag säger då det.
Mina muskler ömmar efter en hel dags kånkning på en laxrosa, fläckig fåtölj.
Polisen har stoppat mig. Människor har tittat misstänkt på mig.
Kottar har kommit fram och frågat vad fan jag, Sara och Hanna håller på med.
Underbart! Det är då konsten är i sitt essä när alla vaknar upp ur sina koman och börjar tänka efter med sina hönshjärnor.


Jag kan säga en sak, att så många ragg som jag fått idag har jag inte fått sen.. jag hade en sunkig fåtölj med mig. Nästa gång är det jag som skippar parfymen och köper en fåtölj som accessoar när jag ska ut på krogen.

1 kommentar:

Poncho sa...

Va faen är det med Stockholm som gör att helt främmande människor pratar med andra helt främmande människor (speciellt från det motsatta könet)? Varför kan vi inte bara sluta en pakt och lova varandra att aldrig tala med någon igen?
Och absolut när vi inte vill något annat än att bara knulla.