Jag måste skryta om mina talangfulla vänner.
Emil har fått praktikplats hos Bea Szenfeld, som vann Fashion House för några år sedan och är polska by the way. Det är ju riktigt bra! Emil lärde jag känna när jag tog mina första stapplande bambisteg hemifrån, tre år sedan när jag flyttade till Stockholm. Nästan helt utan kött på benen och utan skinn på näsan, hade jag prompt bestämt mig för att lämna lilla Torsås och erövra stora Stockholm. Mest för att jag ville gå en utbildning inom kläddesign och lära mig sy och mönsterkonstruktion och mycket för att tristessen var optimal på landsbygden. Det hände inte så mycket i smålandet.
Första dagen i skolan så hamnade jag bredvid en ettrig liten tjej. När vi skulle presentera oss så var det första hon sa "Hej. Jag heter Emil och jag ska bli chef på HM". Sen dess kunde vi inte slita oss från varandra för jag skulle ju bli chef för hela världen.
Nej, dags att bli ödmjuk nu.
2 kommentarer:
härligt med folk som har ambitioner! vad är det för textil utbildning du går?
verkligen, dom är bäst att hänga med för då blir man himla pepp själv.
jag gick på folkuniversitetets "mönsterkonstruktion och sömnads-utbildning"som varade ett år. jättebra faktiskt, men lite dyr.
Skicka en kommentar